Du känner igen känslan. Ett ullplagg som börjar varmt och skönt, men som efter en timmes aktivitet börjar kännas tungt och klibbigt mot huden. Det är inte så ull ska fungera – och det är inte heller en slump att vissa plagg gör så medan andra inte gör det.
Det handlar om fibern, inte om tyget
Ull är inte ett enda material. Det är ett spektrum. Skillnaden mellan ett ullplagg som andas och ett som klibbar fast vid huden ligger i tre saker: fibertäthet, fibertjocklek och konstruktion.
Grov ull – typiskt över 24 mikron – ligger tätt mot huden och ger lite utrymme för luftcirkulation. Svetten kommer, men har ingen väg ut. Resultatet är den klibbiga känsla många känner igen från billiga ylletröjor eller gamla sporttröjor.
Merinoull ligger oftast mellan 17 och 22 mikron. Fibrerna är så fina att de böjer sig mot huden i stället för att sticka. De är också naturligt krusiga – de har en vågig struktur – som skapar mikroskopiska luftfickor. Det är i de här luftfickorna värmen sitter, och det är genom dem fukten transporteras bort.
Ull kan ta upp till 35 % av sin egen vikt i fukt – utan att kännas blöt
Det här är egenskapen som skiljer ull från nästan alla andra material. Syntetfibrer som polyester tar inte upp fukt alls. Svetten blir kvar på huden som droppar. Bomull tar upp fukt, men håller kvar den – därav uttrycket ”cotton kills” i friluftskretsar.
Ull däremot tar upp fukten inne i själva fibern, i en kemisk process som faktiskt producerar en liten mängd värme. Plagget känns inte blött förrän det är mättat – och det tar lång tid.
När ull ändå blir klibbig – de vanligaste orsakerna
- För tät stickning: Ett tätt stickat plagg med lite luftgenomströmning beter sig mer som ett membran än som ett textilmaterial som andas. Bra mot vind, dåligt för temperaturreglering under aktivitet.
- Syntetisk inblandning: Många plagg marknadsförs som ull men innehåller 30–50 % polyester eller akryl. De fibrerna andas inte och försämrar egenskaperna hos ullen de är blandade med.
- Fel lager i systemet: Ett tjockt ullplagg som bärs direkt mot huden under hård aktivitet utan ett tunt fukttransporterande innerplagg ger sämre resultat än två tunna lager.
- Fel vikt för aktivitetsnivån: Ett merinoplagg på 250 g/m² är designat för låg intensitet och vila. Används det på en aktiv fjälltur blir det klibbigt – inte för att plagget är dåligt, utan för att det inte passar situationen.
Så väljer du ull som känns skön även när du blir varm
- Kontrollera mikrontalet. Ju finare fibrerna är, desto mjukare känns ullen mot huden.
- Leta efter ren ull eller hög ullandel – minst 80 % för att ullens egenskaper ska dominera.
- Välj vikt efter aktivitet: 150–180 g/m² för aktiv användning, 230–280 g/m² för vila och vardag.
- Tänk i lager. Ett tunt ullplagg innerst och ett tjockare ytterst – det systemet andas bättre än ett tjockt plagg ensamt.
Hos Lanullva är garnet i Havbris och Hustadvika merinoull på ca 20,5 mikron. Plaggen är stickade med luft i maskorna och gjorda för norskt klimat, där vi växlar mellan aktivitet, vila, vind och regn.